Om o om igen.

Sitter/ligger i min sköna säng nu. Eller nästansäng. Ensam ikväll. Skönt? Javisst!
Haha läste några anteckningar som jag brukar göra när jag har mycket tid för mig själv, o sitter o funderar över mitt liv. Kom på riktigt bra saker faktiskt. Samt lösningar till vissa problem. Nu måste jag bara sätta igång o försöka förändra det.
En sak som jag tydligen hade fel om, var en viktig del i mitt liv, som jag trodde skulle bli bättre... Men nej. Och nu så var det lättare o gå. Inte som förut: "Ska jag ringa?" "Eller sms:a?" "Shit shit, jag kan inte va såhär" osv. Men nu kändes det rätt att bara ta mina saker o dra. Inte föralltid såklart, men tills jag fixar nåra saker, samlar mig och är beredd att va "någon-som-han-tror-alltid-kommer-va-där-vad-han-än-gör". Varför ska jag försöka förändra någon? Varför ska det alltid va jag som tar tag i saker o försöker göra allt bättre? Varför måste det alltid vara jag som är "den som tar saker seriöst"?
Livsfilosofin hos båda är tydligen "Jag gör vad jag vill, när jag vill o hur jag vill. (duingårinteiminaplaner)" Fine.


Dag I imorrn.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback