*rubriken har inget o säga*
Det känns som söndag. Dels kanske för att jag har bara chillat idag typ o dels för att skolan slutade klockan 12.00. Jag gick hem till Jossie o var där i 5 timmar ingefär. Vi sjöng singstar spelade ett spel o hade bara allmänt kul. Sen åkte vi till Värmdö gymnasium. Tyckte inte om det alls. Litet o FÖR likt Nytorp. O det e just det som är det värsta. Sen åkte jag o Eric till Kungshallen o åt. Jossie åkte hem.
Jag var på bra humör när jag kom hem. Tyckte att allt var perfekt o att jag ska sitta vid datorn o göra nåra saker som jag hade tänkt mig. Men nej. Man brukar ju säga att nånting bra kommer när man minst anar det. Nånting dåligt gör oxå det kan jag säga. För mig kommer det "dåliga" oftast. Precis som idag.
Jag kan bara säga en sak: om det blir som förut tänker jag flytta till pappa. Jag bryr mig inte. Han har själv sagt att om det är verkligen ett måste, så får jag komma tillbaka när jag vill. O det kommer jag göra. Jag bryr mig inte om det blir svårt med plugget. Jag bryr mig inte heller om jag får "sämre" framtid. Om hon gör det igen, kommer jag flytta. Och den här gången kommer jag aldrig att förlåta henne. Aldrig. Vad hon än försöker göra, hur mkt pappa o familjen kommer försöka övertala mig, kommer jag aldrig att förlåta henne.
O nej, jag vill verkligen inte att det ska sluta såhär. Det är det värsta som kan hända mig just nu. Jag vet, att jag inte e ensam den här gången, men ändå. Jag kommer inte klara det en gång till. Det vet jag.
Det finns nåra som säger att de har värre liv än mig. De säger att iofs, man har olika syn på problem, men fortfarande att de har det värre. Jag förstår inte, vafan vet ni om mitt liv? Har jag berättat eller? Nej, det har jag inte. Hur kan man veta då? Hur kan man sitta o jämföra då? O vad e det för mening med det egentligen? Visar man att man är bättre än någon annan? Eller att man är starkare? Eller att man är värd mer eftersom man har det jobbigare? Skitsnack. Alla liv är bra o dåligt på sitt sätt. O alla e precis lika värda. Dessutom så kan alla göra att livet blir lättare. Så är det. O sluta förfan att jämföra mitt liv med ert. Bry er inte.
Jag har inget mer o säga känns det som. Fast jag har så många tankar i mitt huvet som jag vill få ner, så finns det samtidigt inget. Eller så är det nånting som ni inte behöver veta. Som INGEN behöver veta.
Jag vet ingenting...
Jag var på bra humör när jag kom hem. Tyckte att allt var perfekt o att jag ska sitta vid datorn o göra nåra saker som jag hade tänkt mig. Men nej. Man brukar ju säga att nånting bra kommer när man minst anar det. Nånting dåligt gör oxå det kan jag säga. För mig kommer det "dåliga" oftast. Precis som idag.
Jag kan bara säga en sak: om det blir som förut tänker jag flytta till pappa. Jag bryr mig inte. Han har själv sagt att om det är verkligen ett måste, så får jag komma tillbaka när jag vill. O det kommer jag göra. Jag bryr mig inte om det blir svårt med plugget. Jag bryr mig inte heller om jag får "sämre" framtid. Om hon gör det igen, kommer jag flytta. Och den här gången kommer jag aldrig att förlåta henne. Aldrig. Vad hon än försöker göra, hur mkt pappa o familjen kommer försöka övertala mig, kommer jag aldrig att förlåta henne.
O nej, jag vill verkligen inte att det ska sluta såhär. Det är det värsta som kan hända mig just nu. Jag vet, att jag inte e ensam den här gången, men ändå. Jag kommer inte klara det en gång till. Det vet jag.
Det finns nåra som säger att de har värre liv än mig. De säger att iofs, man har olika syn på problem, men fortfarande att de har det värre. Jag förstår inte, vafan vet ni om mitt liv? Har jag berättat eller? Nej, det har jag inte. Hur kan man veta då? Hur kan man sitta o jämföra då? O vad e det för mening med det egentligen? Visar man att man är bättre än någon annan? Eller att man är starkare? Eller att man är värd mer eftersom man har det jobbigare? Skitsnack. Alla liv är bra o dåligt på sitt sätt. O alla e precis lika värda. Dessutom så kan alla göra att livet blir lättare. Så är det. O sluta förfan att jämföra mitt liv med ert. Bry er inte.
Jag har inget mer o säga känns det som. Fast jag har så många tankar i mitt huvet som jag vill få ner, så finns det samtidigt inget. Eller så är det nånting som ni inte behöver veta. Som INGEN behöver veta.
Jag vet ingenting...
Kommentarer
Trackback