Tsh

Eric frågade mig idag: vill du till skolan? Jag: JA! Vill du? Han: aa faktist, för att det är ju sista terminen, sen kommer vi inte träffas lika mycket. Shit, tänkte jag. Jag tänkte inte så mycket på det tidigare. Ja, jag visste ju att det skulle bli så nån gång, men nu, när Eric sa det, började jag tänka efter verkligen. Nästa år kommer jag inte gå i samma skola, kommer inte träffa människor som jag redan känner. Allt kommer vara nytt, som för 3 år sedan, fast utan er den här gången. Tanken gör mig ledsen. Verkligen.
Sen tänkte jag oxå på balen. Hahah, orka. Vill inte ens gå. Kommer ihåg förra året, när jag såg de andra nior, tänkte jag: gud va kul! nästa år är det jag som står där men mina klasskompisar o har kul. Jag SKA gå! Vill, kan, FÅR inte missa det! Men nu vill jag inte. Har verkligen absolut ingen lust. Men iofs, det e ju inte imorrn direkt, men ändå. Man börjar ju tänka.
En annan sak som jag tänkte på var: relationer. Bläeh. Där gick det lite sämre med "tänkandet". Finns massa saker jag skulle vilja ha svar på. Ibland vill jag bara att någon, som vet 100% ska säga vad jag ska göra för att allt ska vara bra. I några situationer iaf. Jag orkar verkligen försöka lösa allt själv. Det känns som om allt jag gör är bara fel när det gäller nåra saker. Sen, när jag tror att det e rätt, o gör det, ångrar jag mig. Eller, vill göra på lite annat sätt, rättare sagt. Det är oxå en sak som är positivt med att vara barn. Föräldrar bestämmer allt åt en. Ibland behöver jag det... men nu är det ju försent...
Jaa, det är väl mycket tänkande idag, heh, orkar inte skriva ner allt. Ska bara tänka igenom det där som jag gjorde igår o se om jag gjorde rätt.